Vägen till NFL – vi följer Markus Torpman

Tillbaka efter sommarens stiltje ser vi på bloggen fram emot en mer hektisk höst. Det är i början av augusti och training camps pågår för fullt i NFL. David Hedelin var snubblande nära att ta sig in i Cowboys fantastiska O-line och kämpar fortfarande för fullt för att uppnå sina drömmars mål.

För Markus Torpman ligger målet längre bort, han är freshman i Minnesota State University Moorhead (Tänk Fargo) och har långt fram till draftdagen 2020. Markus är en del av den första riktiga vågen med spelare från Europa och vi är säkra på att just dessa spelare är de som kommer dra upp intresset ytterligare för amerikansk fotboll i hemlandet.

Just därför kommer vi följa Markus under hans vedermödor framåt, så här under Collegerubriken kan ni räkna med att hitta regelbundna uppdateringar.

– Visst är jag inspirerad av spelare som David Hedelin och Sebastian Johansson. Jag har skrivit med dom och fått tips om hur man kan gå till väga och vad som kan väntas på college. Efter att jag nådde Världslaget visste jag att min dröm om att få ett stipendium och spela på college var nära. Jag var uppe i North Dakota på en spelarcamp och dit kom coacher från fler college och jag fick till slut napp på mina ansökningar.

Har man läst våra intervjuer med David Hedelin slås man av den vackra målmedvetenheten. Den finns även här hos Markus som spelat fotboll i fem år, men redan första terminen på American Football Academy of Sweden (på Celsiusskolan i Uppsala) berättade han för sina coacher att målet var att efter studenten nå USA och nu är han alltså där.

Det var ingen slump att han lyckades. Som atlet har man framtiden i sina egna händer och i det svenska U19-landslaget var han så bra att han fick en plats i världslaget mot Team USA. Väl där pratade han med coacherna som övertygade honom att den enda chansen han hade om han ville gå långt var att byta från D-Line till O-line. Det var ett enkelt val, även om man styr sitt öde är det viktigt att lyssna på expertisen för att nå hela vägen fram.

Att trivas i USA är lätt, men uppe i de gamla svenskbygderna i Minnesota verkar det vara än lättare och när Markus beskriver sina dagar med att han är ockuperad skrattar vi gott, om något år kommer han säkert bryta på amerikanska också. Det som beskrivs är en skola i harmoni, utan hazing och andra initiationsriter. Skolan bryr sig om atleterna, och även om det är en division 2 skola så förbereder man sig som en division 1 skola. En lugn miljö där Markus redan kommit in i gänget av 100 fotbollsspelare. Visst finns det mycket tid till studier, och Markus pratar en del om hur viktigt studier är, men fokus är på träningen och på att hela tiden utvecklas till en bättre spelare.

– Det har inte bara varit en dans på rosor. Jag har lagt ner enormt med tid på att presentera mig själv för olika skolor och skickat mängder med ansökningar och email runt hela USA. När chansen till slut kom var det ett enkelt val att välja skola, miljön och uppbackningen passade mig bäst, men jag hade några fler att välja på.

Konkurrensen mellan spelarna finns alltid där, men den ligger i bakgrunden. Man är ett lag, och laget i laget, i Markus fall O-line, är en enhet där alla ställer upp för varandra i vått och torrt. Alla hjälper varandra framåt, och man vet att det som gör att man platsar är att man hela tiden förbättras.

Collegevärlden är en värld där stjärnor skapas och fallet blir ofta tungt. Miljonerna ska inte räknas förrens de sitter på bankkontot och mången spelare har lockats av tillgången till fester där det finns ett överflöd av sprit, sex och droger. Markus är dock ingen festprisse – har aldrig varit någon utan går varje morgon upp klockan fem för att fånga dagen. Det är lyft och kondition som gäller mellan 6 och 8 och skoldagen börjar sedan mellan 9 och 10. Eftermiddagarna betyder mer träning och möten med laget. Efter middagen finns det tid till studier, men sedan är det snart dags för sängen innan en ny dag börjar. Det kanske inte låter som en jättelockande tillvaro för en svensk 20-åring, men det som skiljer ut Markus Torpman från övriga är just den målmedvetenhet vi tjatar om. Utan den har man ingenting, och förståelsen för att det inte finns några genvägar till målet är också något som skiljer ut sig.